Barns skolgång påverkar deras liv efter skolgångens slut. De som varit duktiga och går ut med goda betyg och har lärt sig utveckla bra vänskaps- och vuxenkontakter samt lyckats bra i att anpassa sig till omgivningens villkor får oftare ett stadigt kliv upp på karriärstegen. Denna bild kan jämföras med hur svenskar uppfostrar sina barn till att bli självständiga och oberoende där självbehärskning och disciplin belönas. Denna svenska fostran förväntas leda till en tidig differentiering, självtillit, känslomässigt oberoende och en stark självkontroll.

Ovanstående kan jämföras med fostran som tillämpas vid Medelhavsländerna och Mellanöstern där flera vuxna hjälper barnen med de dagliga rutinerna, där det ses som en kärlekshandling och är barnets självklara rätt att få. Där ställs inga som helst förväntningar på prestationer på barn i förskoleåldern och de förespråkar samhörighet och självständighet. Barnens fostran går i stället ut på att vara hjälpsam, lyda och respektera sina föräldrar.

Slår man ihop de båda fostringssätten får man fram ett mönster som visar självständighet kontra beroendeställning, att en ständig bekräftelse ger en god självkänsla och att barnets identitet skapas via dialoger. Men vad som skiljer den svenska från medelhavsländernas fostran, är att de genom den svenska ska fostras till att bli aktiv i samhället och samverka i familjen, den andra att barnet ska fostras att bli aktiv i familjen efter en rådande patriarkalisk hierarki där flickor och pojkar fostras olika.

Det finns olika faktorer som både hindrar och underlättar lärande. En faktor som är av vikt för att främja lärande, är att individen kan betrakta sig själv som en integrerad del av en grupp med gemensamma intressen. En annan faktor av vikt är hur kommunikationsprocessen fortlöper i arbetsgruppen så att en "självkopiering" kan identifieras.

Utmaningen får varken vara för lätt eller svår. Att vara nyfiken och att lära med glädje gör att man lättare förstår och lär. Vi minns lättare sådant vi funnit intressant eller om något berört oss på ett känslomässigt sätt för då bearbetas det på ett djupare plan. Kunskapsutveckling är avhängigt individuella faktorer, utbildningsupplägget och genomförandet.

I skolan finns de som av olika anledningar vänder skolan ryggen. Här kan nämnas trasiga hemförhållanden, svårigheter att hävda sig, de som gång på gång misslyckas och väljer att uttrycka sitt missmod genom ett störande uppträdande. Det finns en tendens att se att man i skolans fostran tidigt kan utläsa en "/…/sållning av agnarna från vetet börjar allt tidigare och därigenom blir allt svårare att motverka." (Liljequist 1999: 18). Denna tendens är vanligt bland barn från segregerade invandrartäta områden.



Eva-Christin Arkenlund (s)

För att skapa en bild av förståelse hur det går till i lärandet, så tänk på ett husbygge, som startpunkt för alla människor.

Grunden i "huset" utgörs av självkänslan, att jag är någon. Därefter byggs självtilliten, att jag är ok, en bekräftelse. När detta är klart läggs taket på, självförtroendet, att jag vågar försöka.

Vi kan tala om individ, skola och samhälle och hur de hör ihop, skapar en helhet för den unge. Men grunden, "husbygget" är en förutsättning för att livslångt lärande ska kunna äga rum.

En viktig faktor som ofta negligeras är, att ta de unga på allvar, att faktiskt låta sig kritiseras av unga. Inte nonchalera dem, för de är oftast mycket raka och vill ta ansvar efter raka normer. Se deras styrka och inte bara deras brister utan de ungas kraft och ta vara på den för att skapa trygghet.

All utveckling hos de unga sker via intresse, ja, även hos vuxna, hur väl vi lyckas väcka intresse och lyssna in deras intresse, ta reda på, vad den unge finner lustbetonat för att skapa inlärningsmöjligheter som stärker henne eller honom.

Ta reda på den unges lärstil. Om där råder en glad och rolig stämning i lärmiljön, annars lär man sig inte, skapa ett miljöklimat för inspiration och motivation för inlärning.

Hur skapas då förståelse? Varför lär sig inte vissa?

Det behövs ett individperspektiv, hur lärandet går till. Att lära sig memorera ytligt, och därefter att skapa förståelse på djupet. Det nya måste med andra ord, kunna relateras till det gamla. En individ lär sig hela tiden livet ända till graven, genom det liv som presenteras, genom erfarenheter.

Kunskap kan identifieras genom fyra viktiga F: Fakta, Förståelse, Färdigheter och Förtrogenhet. Vid mindre kontroll av helheten så skapas det desto större hinder för inlärning. Därför menar jag, att det är viktigt att inte glömma bort den tysta kunskapen hos alla (den som sker omedvetet genom iakttagelser), tidigare erfarenheter och att det finns alternativa former för lärande (inte minst lärlingssystem).

Jag önskar att fler, många fler, vill ta fasta på att alla lär olika, efter erfarenhet och förutsättningar, utifrån klass, ålder och så vidare. Arbetsuppgifternas såsom, ansvar och befogenheter, handlingsutrymmet, tolkning och värdering, om den unge är nöjd med sitt arbete och vem som sedan bedömer arbetsuppgiftens helhet, är så betydelsefullt. Återkopplingen till den unge är A och O för växandet i kunskap, för att den unge ska kunna veta hur han/hon lärt sig, är vad jag vill kalla ett kreativt lärande.

Det livslånga lärandet är en helhetssyn på utbildning och lärande, som erkänner lärande i flera olika miljöer.

Det livslånga lärandet är beroende av lust, motivation och attityd till utbildning och lärande.

Unga ställer ofta frågan i sitt lärande: Vad ska kunskaperna användas till? Vad blir effekten av kunskaperna? Att kunna svara konkret på frågan, vad är kunskap? Är en rättighet som varje individ har. Att kunna skilja på vad information om något är och vad kunskap är, samt vad som skiljer de båda begreppen åt. Ett tydligt exempel är att du tar inte en bok och läser när du ska lära dig att cykla.

Eva-Christin Arkenlund (s)