Genus, klass, språkbruk och politik

Genus handlar inte enbart om det individuella subjektets könsidentitet, utan också om hur könsskillnader konstrueras och symboliseras. Det går att studera hur genus präglar och ges ett uttryck i relationer och på institutioner. Genus är ett sätt genom vilket makt uttrycks, förmedlas, betecknas, konstitueras och reproduceras. Det skiftar även över tid och rum, mellan kulturer och samhällen (Scott, 1988).

Historikern Joan Scott menar vidare att det sätt på vilket betydelser skapas i språket kan ge kunskap om hur genus får sin mening. Hon menar då inte enbart språket som ord i dess litterära betydelse, utan ordens skapande av betydelser. På 1800-talet hade den heterogena politiska rörelsen Chartister målet att organisera arbetarmännen för att kräva tillgång till den politiska arenan t.ex. genom allmän manlig rösträtt. Chartisterna definierade sej som en manlig rörelse. Det fanns även kvinnor som medverkade i männens kamp om rösträtt i hopp om att förbättra de allmänna familjeförhållandena, eftersom kvinnornas egen välfärd då var beroende av männens. Klass var en helt och hållet manlig kategori, och de få arbetande kvinnor som ville kämpa för sin rätt utgjorde specifika, besvärliga undantag, som krävde särskilda åtgärder inom klasspolitiken. Det var dock inte manschauvinism som hindrade kvinnliga arbetare från att kunna försvara sej själva, utan den konstruktion av klass som likställde produktivitet med manlighet. Den manliga konstruktionen av klass förutsatte en uppdelning av arbete mellan män och kvinnor, där kvinnors arbete utgjordes av arbete i hemmet.