Manlighetens reproduktion över tid
Kulturen hjälper till att hantera situationer som uppstår i familjen eller i samhället på ett för familjen eller samhället önskvärt sätt. För individen i en given kultur gäller det att passa in, att inte bryta mot det samspelsmönster och de sociala regler som finns. Om detta däremot sker, störs familjens/samhällets "normala" livsmönster. Kulturen fungerar som en ledstjärna i det vardagliga livet. Olika traditioner och värderingar spelar således en avgörande roll inom varje kultur (Morgan, 1999).
Den kultur vi lever i, menar Faludi, har mannen skapat, och detta gör att vi hamnat i en situation där vi måste acceptera den som den ser ut, eller släppa taget. Den amerikanske mannen känner sej frustrerad över det faktum att han förväntas ha makt, men inte har någon. Om det går att överföra den amerikanske mannens situation till vårt skandinaviska samhälle, ger den infallsvinklar till vad det är som bidrar till att mannen i dagens samhälle är orolig över sin situation/ställning. Den makt han förväntas ha, ser inte likadan ut som den traditionsenligt har gjort, och han har inte heller den makt som hans föräldrar eller förfäder hade. Detta kan medföra att han känner sej disorienterad i sitt sociala liv.
Sociologen Max Weber (Morgan, 1999) skapade en teori om hur organisationer kan uttrycka makt, och familjen kan ses som en organisation. Han definierade makt dels som att en eller flera personer tvingar någon att utföra en viss handling mot sin vilja med hjälp av hot eller våld. En andra form av makt ansåg han vara mera subtil och får sitt uttryck genom dominans där någon, i egenskap av herre eller ledare, befaller någon att utföra en viss handling. Detta uppfattas av den befallde som en plikt eller skyldighet som måste utföras. Den senare formen av social dominans utvecklade Weber i tre olika typer (Ibid, 1999):
· karismatisk dominans - en ledare styr i kraft av sina personliga egenskaper. Styret legitimeras i tron att ledaren är en hjälte eller profet vilket är ett rättesnöre att följa.· traditionell dominans - någon styr efter erhållen respekt från omgivningen. Denna form av makt legitimeras genom tron på det traditionella och känslan för det "rätta" sedvanliga sättet att utföra handlingar på. Makten ärvs vanligen inom familjen.
· rationella - legala former av dominans - makten legitimeras genom lagar, regler och förordningar. Härskaren/ledaren utövar makt genom att följa dessa uppställda regler och rutiner. Maktpositionen kan varken ärvas eller köpas.
Det historiskt manliga, är den norm som fortfarande styr i samhället. Det talar om att mannen symboliserar den överordnade och kvinnan den underordnade ordningen i samhället (Ibid, 1999).
Det är intressant att studera vilket inflytande makt, dominans, kontroll och styrka har, för att en man ska känna sej som man i dagens samhälle, när hans makt över kvinnan minskat. Är män generellt oroade över sin mansroll? Är det en av anledningarna till att det är så stor procentandel män i ledande chefspositioner i samhället idag? Försöker män bevara sin dominans genom att söka sej till ledande chefspositioner, för att där kunna utöva kontroll och makt?
Historikern Anthony Rotundo skriver i American Manhood (1994) att männen på kolonialtiden och under revolutionsåren "...i synnerhet bedömdes efter sina bidrag till samhället i stort. Före 1800-talet såg New England-borna en nära koppling mellan manbarhet och 'samhällsnytta'...Män som fullgjorde sina plikter mot familj och samhället var aktade män" (Faludi, 2001:18). Kan detta vara något som lever kvar och spökar i dagens samhälle?
Det finns en variation på föreställningar om det manliga. Faludi (2001) refererar till Gilmore som konstaterar att "Manlighet är ett symboliskt scenario, en kulturell konstruktion som kan varieras i oändlighet och som inte alltid är nödvändig" (Ibid, 2001:22). Ernie Pyle, en krigskorrespondent, skrev reportage som förvandlade den menige soldaten till ett amerikanskt mansideal. Han skrev om hur det förväntades att de unga männen skulle fullborda det uppdrag som deras fäder och farfäder hade givit dem: "att besegra en ond fiende och besätta en omstridd frontlinje - detta skulle komma att bli mallen för efterkrigstidens manlighet" (Ibid, 2001:22).
Manlighet benämndes med speciella egenskaper och där ingick dominans, kontroll, att ta hand om och uppfylla nationens förväntningar på mannen som man. Kan vi se militärtjänstgöringen som ett mansstyrt fosterhem, där befälen är förebilder och agerar som surrogatpappor som ska härda pojkarna till att bli män?
Får männen i militärtjänstgöringen lära sej, att när de är klara i sin fostran till manlighet, så ska de återvända till samhället för att hitta varsin fru, bilda familj och inta sina platser som vuxna män i samhällsgemenskapen? Detta till trots när samhällsbilden är under förändring? Ligger motsättningarna mellan könen dolda här? Kan detta vara en av anledningarna till att den allmänna värnplikten inte berör kvinnor på samma sätt som den berör män?
Mannen har format mallen för samhället, men kvinnan har upptäckt att samhället är formbart och därför kan formas om. Mannens roll idag formas som den gjort tidigare med vissa förändringar, exempelvis genom idrott istället för deltagande i krig. Förut var det de inre egenskaperna som salufördes när det gällde mandom; pålitlighet, inre styrka och målmedvetenhet.
Manligheten enligt den gamla modellen visade männen hur de skulle ingå i ett större socialt system; den gav dem ett sammanhang och garanterade att deras sociala insatser var priset för inträdet i den vuxna att kunna hävda sej. Alla traditionella områden för mäns auktoritets- och maktanspråk - politiken, det militära, lokalsamhället och hushållet - var samhälleliga. (Ibid, 2001:43)
|
